Öh

Tjena, det är jag som bor i en LÅDA. Min värld består av skolan, osäkerhet och en stor jävla klump i bröstet. Venne, lever likadant var dag. Går upp, fixar till mig, måste se KORREKT ut, ju. Klär på mig MINA kläder som jag själv har valt, som jag antar att andra vill se mig i, men det är ju min unika stil ändå, så jag är bekväm.

Sätter mig på en sarrig buss, ALLA omkring mig är gråa och sura, det SURRAR omkring mig när det rullar på. Går av, trampar runt och runt tills jag träffar någon jag känner igen. Spenderar dagen med att snacka om läppcerat och någon gammal serie jag har sett på TV, de flesta brukar veta vad jag pratar om, så de fördriver tiden med mig.

Ful är jag, men det har jag ju varit hela livet. Så nu när jag har blivit ett par år äldre är jag inte blyg och tillbakadragen för det längre, istället är jag högljudd och djävlig. När det blir lunch brukar jag äta ett par salladsblad och lite saft, för att jag vill inte ha. Brukar bli ganska trött på grund av det, DOCK. Så jag sätter hjärnan i ett slags passivt läge där jag bara fortsätter vara vid medvetande, men ingenting kan lixom tas in.

Av all denna djävla press som jag utsätts för blir jag tvingad att ta ett par cigaretter med mina bekanta, så fort jag hinner. Sen, ja. Brukar gå under de gråa molnen mot bussen, åka hem igen. Sätter mig framför Facebook en stund, kollar runt och väntar på att det ska hända någonting, men det brukar inte bli så mycket av. Äter middag, äter ALLDELES för mycket, sedan fortsätter med chips eller någonting liknande framför TV'N^.

Som ni förstår blir det ett litet överskott av alla dessa kalorier, vilket sätter sig på diverse ställen av min kropp, så att jag MÅSTE gymma. Jag kan inte balansera min kost och äta när jag behöver med måtta, utan jag äter vid fel tidpunkter, för mycket och sedan BETALAR pengar för att göra av med energin på ett gym.

Mest av allt brukar jag längta efter fredagen, då man blir fri. Flyr hemvisten och slänger ut mina sista små pluringar på någon äcklig dryck. Är inte ens kul längre, men om jag försöker tillräckligt mycket kan jag faktiskt lyckas få bort den där hemska känslan i bröstet, alla små pissiga FITTproblem i min vardag lyckas bara evaporeras bort. Alla som är med ser också rätt glada ut, så jag antar att jag också blir glad. Slutar inte alltid på topp, men äsch.

Ååh, pysslar med Facebook, bilddagboken och min blogg, men ingen läser vad fan jag skriver.
Får väl ta kort på mig själv, snacka med någon på MSN som det aldrig går att starta en riktig konversation med, men ändå. Har ju ingenting att prata om, finns ju inte mycket som ryms i denna låda. Slänger mig mot väggarna, men det verkar ju inte finnas någon riktig utväg, så jag får väl hoppas på... en bra framtid. Mycket pengar och självsäkerhet, den kommer säkert med tiden. Blir säkert bra... eller det är ju redan bra nu.


- Hur många läser fortfarande BÄSTA bloggen?
SKRIV