NJUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUTER

Kan väl börja med ett föregående inlägg är lite, vad ska man säga, ÅT HELVETE.

Slog slint där tror jag, vet inte varför sånt SKRÄP hamnar här.

Detta är ju trots allt en blogg av en livsnjutare, för livsnjutare (ja, andra får också läsa)

SÅ, nu ska jag berätta om några riktiga "njutar-ögonblick" pricken över i kan man säga.

Tog mig en liten semester kan man säga, eftersom jag var säker på att när man missar bussen med en halvminut dagligen varje dag (att hinna med den har blivit rariteten, inte att missa den)

att det måste vara något HÄR, där jag bor, en förbannelse eller något annat påhitt.

Så sitter på ett tåg, SEX-timmarsresan. Kommer dit, tror det är frid och fröj, men NEJ.

Där missar man också, på minuten. Tror nog det är något fel på mig. 

Börjar allt mer lita på Jean Calvins lära, tror jag föddes "på fel sida"

och sitter i den skiten, FÖR ALLTID. Sedan har det gått spekulationer och vanliga

dåraktiga funderingar kring själsligdegenerationer, med tanke på vardagarnas strukturering.

Sedan så har man ju guldkanten på kollektivtrafiksproblmatiken, att jag DÖR av stress, framförallt när det gäller tågresande. Måste vara där långt innan tåget kommer. 

Någon annan DUMHET jag ahr för mig.

Men nu åter till verklighetens pärlor, finns ju en viss TYP av människor som jag inte tål.

Samtalsnivån är inställt på SKRIK, artigheten existerar INTE, andra männsikor har INGEN rätt. Ni vet den typen, går och känner AVSMAK. Tycker någon borde göra något, känner igen mig med Travis Bickle (Taxi Driver, Robet DeNiro) en man som fick NOG av skiten.

En annan sak, som om folk inte vore jobbigt nog, vädret. Klockrent.

Snöar på natten, kylan river upp ansiktet på morgonen, fingrar av is. Sen på förmiddagen, då blir det minsann plusgrader, slasken är framme, får gå i den skiten, kvällen nalkas och det fryser till is, får halka genom stan, sedan gå i slasken, och rullar det på. Känner redan hur jag LÄNGTAR till nästa dag, upp klockan 06, 02:36 just nu. 

Glädjen är oändlig.

Tror det får räcka nu, inte varit så händelserikt på senaste tiden.

Ungefär lika händelserikt som för någon som lider av uppgivenhetssyndrom.

Vare nåt?

Mm, jag tror jag sa någonting om lycka där, man reser sig upp och får en smäll på käften, faller ner i skiten igen.

Jag vet knappt vad som är fel den här gången. Har slutat att gå ut, i princip. Bortsett från utflykterna jag måste ut på, så är det vardagsrummet som gäller. Går upp i tid på helgerna, försöker göra någonting vettigt, sitter en stund vid bordet, äter middag någon gång. Sneglar bort på klockan, "aa, den är runt 22.00".

Jaha, var ju kul. Känner att jag använde tiden väl.

Om det är någonting som förstör är det väl drömmar... Känner att man vill så otroligt mycket, SENARE. Ni vet, när man var liten "när jag blir stor vill jag bli---". När man har blivit stor är det kul, man kommer på allt man ville...
Hoppsan, tiden hade redan runnit ut, kanske skulle tänkt ut vad som kommer efter.
Vill så mycket att jag inte kan fokusera alls längre, slutar med att jag inte åstadkommer ett jävla piss. Lägger mig varje dag med hoppet om att det kanske går bättre dagen efter.
När jag väl vaknar så förstår jag inte vad jag tänkte på dagen innan, och fortsätter bara dagen som vanligt. Kommer till insikt igen på kvällen, hoppet gör mig sällskap till sängen.

Kärlek är också härligt sådär, gett upp för länge sen. Sedan av en slump, kommer i kontakt med ... ja. Någon som... passar helt enkelt.
Själv så upplevs man ju dock som en ointressant, underlig, så missanpassad och obekväm person.

"haha, ja men vad har du för intressen då?"
- "tja... .... hm.... jaadu... hehe....."
*tystnad*
-"hahah, alltså jag vet inte"
"aha.. heh..."

Är den där mysiga killen som inte kan säga, "ursäkta" eller använda NÅGOT slags ordligt uttryck för att få uppmärksamhet. Såndär som står bakom och hostar och harklar sig, för att sedan bli oupptäckt.

Ändå, tänk OM. Det är det som sitter kvar, tänk OM det skulle gå att få ihop det, tänk OM man bara skulle kanske få gå ut tillsammans någon gång, tänk om man skulle kunna få bara en KRAM.
Kan inte gå vidare, HOPPET sitter kvar, som ett jävla rep runt nacken, vill inte låta mig gå vidare.

Försöker tänka över mina problem för mig själv, inser att jag inte beter mig som något annat än en jävla utvecklingsskadad barnunge.

"ja vill pussa på sofie för att hon er så fin...".
Såna som inte INSER att man inte har en chans, att man är sedd som ett jävla svin.
DET ÄR JAG.
Ändå, tänk OM.

Ja, tänk OM det bara kunde ta SLUT någon gång, denna jävla SKIT.


Ja, den bilden ni får av mig i era huvuden... den stämmer.

Blev ett bra inlägg idag känner jag, kort och YTLIGT, förstår inte ett skit.

Går rent av UPPÅT

Hahahah, herregud. Ja, jag har åter igen inte uppdaterat på ett tag. Försöker fortfarande avvänja mig från mitt internetberoende.
Går faktiskt bättre än jag trodde, bara att jag får ett jävla ÖVERSKOTT av tid. Sitter i soffan, glor på TV, så. TRÅKIGT. Jaha, vad fan ska man göra då?
Ähh, jag provar på att studera lite antar jag! Drar fram en trasig gammal mattebok och startar från första talet sådär.
Hitta MÖNSTRET så, 1, 2, 4 - 16

Jätteglad att man KAN så, har alltid varit ganska dålig på matte sådär. Blir nästan ROLIGT det här, med matte. Räknar ut 2 uppgifter till, sprutar ren glädje ur pennspetsen!
OJDÅ, kommer till tredje talet, fattar INGET. Kollar upp formeln och sådär, fattar inte ett skit.
Sitter och FUNDERAR sådär en stund, använder tålamodet för en gångs skull.
NÄÄÄ.
Blir så jävla förbannad och slänger iväg bokfan och lägger sig i soffan och slumrar till.

Vad har jag mer att skriva ner månn tro... Jo, vägen HEM igår var go'.
Tog CYKELN istället för bussen in till stan, sådär. Utan problem, åker NER för en backe och så.
Har utsikt över hela stan, hittar även om jag inte kan vägen. Dagen går utan problem, eftersom jag SOVER bort den.
Hur som helst, ska hem igen sen, hittar rätt 85% av vägen. Japp, går bra det här.
Kommer fram till backen, känner på mig att det är rätt, så jag cyklar upp.
Nähe, någonting stämmer inte... ? Hittar inte HEM, cyklar runt NÅGONSTANS och förstår ingenting.
I närheten så slutar någon jävla mellanstadieskola, UNGJÄVLAR svärmar överallt. MÅSTE stirra på mig. Jaha, det är jävla härligt.
Försöker i alla fall ignorera, och fortsätter att leta. Blir att jag åker runt i CIRKLAR, upp och ner för backen. Stöter på SAMMA svin hela tiden, skrattar åt mig, pekar och så.
Blir ÄNNU pinsammare om jag blir förbannad, har inget annat ställe att åka till. FAST i en ring av hånskratt och pekfingrar.

Till sist, STANNAR till, ringer den ENDA som är tillgänglig, en SLÄKTINGS dotter, 12 år.
"aa.. asso.. kan du visa vägen? hahah, asso, lite pinsamt men folk pekar och det börjar bli lite sent och så".
Står vid ett vägkrön och väntar på henne, FLER ungjävlar kommer. Ni vet, kollar IN i ögonen, stannar upp utan att inse det själva. JAG, fått NOG, ger sån "DÖDENS BLICK".
Killen BUGAR för mig av nervositet, blir DÅLIG stämning. Till och med JAG blir röd.
Blir vägvisad efter det hur som helst, visade sig att om jag hade svängt till vänster från första början hade jag varit framme på 2 minuter. Jävla glad man blir, att man är så jävla KLAR i skallen.

Eftersom jag är viktig så skall jag hålla ett tal imorgon, vilket innebär att jag inte kan åka till jobbet. Förlorar pengar på grund av att... AA. För FAN.


Lite nyfiken bara, ni som råkar läsa denna blogg kan väl skriva en liten RAD? Vill se hur pass många det är bara. Karaljo.

INGEN nåd

Uhm.. Aaa, inte uppdaterat på ett tag.

Har inte startat datorn osv, blivit RÄDD för datorn.

Startar man den, är man FAST hela natten, blir BRA nästa dag då.

Så brukar undvika att ens starta den, så när jag kommer hem.

Klockan är sådär 17, drar igen gardinerna, låser dörren.

Lägger sig i sängen, andas in vardagsglädjen och försöker slockna.

Går utmärkt, vaknar klockan 04 på natten, kan INTE somna, ska snart upp.

smäller på med en HITCHCOCK-film, sedan upp, nyttigakillen är i farten.

Drar lite situps, käkar knäckebröd osv.

Okej, ut i världen, ta an vardagen osv. SEX- och SAMLEVNAD står på schemat.

Sånt som man aldrig pratat om innan osv, "Hur lång är en normalstor kuk", "MÅSTE tjejer har stora bröst"-frågor och den där stilen ni vet. 

Nästa dag, samma jävla veva, i grupper istället för aulan. Blir härligt, personligfavoriten

måste nog fan vara han från RFSU, nivån är "Nervös kille i högstadiet som ska redovisa om Auschwitz men har inte pluggat något". "Eh.. Öhm.. några frågor på fittor..? ... Uhm.. Ingen..? .. eh.. ok.. Går vi vidare då."

Blev fanimig ARG inombords, inte nog med det, en brud där. Ni vet den typen som ska FYLLA I, som ska diskutera ämnet som, INGEN bryr sig om. Pratar skit, "ah, tack, tack.. Tack" 

får bli såna kommentarer från LEDAREN. Visade också finaste grejen, hur man trär på en KONDOM.

Plockar fram TRÄpinnen, och en kondom, går ju bara rulla åt ETT håll, borde vara svårt att veta, men han visar. Man skall INTE använda sax eller kniv när man öppnar, den KAN gå sönder då, rullar på den, alla är tysta. Kollar i golvet, han kommer till insikt.

Märker vilken jävla idiot han är, lägger undan den, ska dela ut kondomer. 

"Eh.. jag lägger väl påsen här.. eh.. så får ni ta om ni vill."

KommunaltrafikeN

Har svårt att finna ord för hur bra den är, när man ska till bussen, när man tar första, klockan är 00, då är det lugn, den ska ju gå 02. Väntar, klockan blir 06, GER UPP, bussen har gått bra förtidigt. Går i skiten, ser bussen man ska byta till, står på busstorget. Går över sista övergångsstället, tjugo meter kvar, bussen åker. Försöker HEJDA den för att kunna hoppa på, svinet bara kör. Stannar vid utfarten ni vet, står bara där, går fram, busschaffören VÄGRAR öppna dörren.

Ja, får vänta en halvtimma i stan. 48 ska bussen gå, står där. Undrar vart FAN svinet är,

kommer sådär 54. Kul, kommer alltid i tid för att FÖRSTÖRA ens dag. Slumpen verkar vara aningen eftersinnad. Är väl det vi kallar för ödets IRONI eller något, det där lilla extra.

Kan ju ta en annan PÄRLA från veckan, maten.

Ska ju vara nyttigakillen, käkar BRA. Blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Sibylla, tar en STOR pommes, med TVÅ dipsåser till, smäller i mig, kommer hem, LASTAR upp äppelpajen, sås så det står härliga till, kaffe.

Sedan efter det, går ned, plockar fram chipsen, en påse ÅNGEST. Drar i sig, 1110kcal i en påse.

INGEN nåd.

Nu, känns härligt, känns som en KNIV i hjärtat. ONT av att äta, kommer dö av allt FETT ja har i mig. Bara vänta på att hjärtat ska stanna. Fyfan, tror det blir att dra på "Strangers on a train" och sedan ta en resa till drömmarnas värld. FLY från verklighetens härligheter.

Värsta som finns, klockan ringer. Man vaknar, vet att en NY dag väntar en, med alla härligheter, ännu värre när allt GÅR och KÄNNS bra, har man en rädsla, för vad som VÄNTAR en. Finns en anleding till att det gått bra. 

Så inte ens när det är bra, känns det bra. Nej, nu får det fan i mig räcka.