Slog slint där tror jag, vet inte varför sånt SKRÄP hamnar här.
Detta är ju trots allt en blogg av en livsnjutare, för livsnjutare (ja, andra får också läsa)
SÅ, nu ska jag berätta om några riktiga "njutar-ögonblick" pricken över i kan man säga.
Tog mig en liten semester kan man säga, eftersom jag var säker på att när man missar bussen med en halvminut dagligen varje dag (att hinna med den har blivit rariteten, inte att missa den)
att det måste vara något HÄR, där jag bor, en förbannelse eller något annat påhitt.
Så sitter på ett tåg, SEX-timmarsresan. Kommer dit, tror det är frid och fröj, men NEJ.
Där missar man också, på minuten. Tror nog det är något fel på mig.
Börjar allt mer lita på Jean Calvins lära, tror jag föddes "på fel sida"
och sitter i den skiten, FÖR ALLTID. Sedan har det gått spekulationer och vanliga
dåraktiga funderingar kring själsligdegenerationer, med tanke på vardagarnas strukturering.
Sedan så har man ju guldkanten på kollektivtrafiksproblmatiken, att jag DÖR av stress, framförallt när det gäller tågresande. Måste vara där långt innan tåget kommer.
Någon annan DUMHET jag ahr för mig.
Men nu åter till verklighetens pärlor, finns ju en viss TYP av människor som jag inte tål.
Samtalsnivån är inställt på SKRIK, artigheten existerar INTE, andra männsikor har INGEN rätt. Ni vet den typen, går och känner AVSMAK. Tycker någon borde göra något, känner igen mig med Travis Bickle (Taxi Driver, Robet DeNiro) en man som fick NOG av skiten.
En annan sak, som om folk inte vore jobbigt nog, vädret. Klockrent.
Snöar på natten, kylan river upp ansiktet på morgonen, fingrar av is. Sen på förmiddagen, då blir det minsann plusgrader, slasken är framme, får gå i den skiten, kvällen nalkas och det fryser till is, får halka genom stan, sedan gå i slasken, och rullar det på. Känner redan hur jag LÄNGTAR till nästa dag, upp klockan 06, 02:36 just nu.
Glädjen är oändlig.
Tror det får räcka nu, inte varit så händelserikt på senaste tiden.
Ungefär lika händelserikt som för någon som lider av uppgivenhetssyndrom.
Synd att du skriver inlägg som når till Kina, det blir typ som en bok. Kapitel för kapitel. Men det är jävligt kul att läsa ändå, eftersom du klagar på ALLT. Undrar om det verkligen är ALLT det är fel på, eller din attityd.
SvaraRaderaVarför är det synd? Man MÅSTE skriva lite för att det ska ge någon form av effekt, tycker att Sagan om ringen-trilogin är lång. Men hade Tolkien skrivit "En dvärg ska kasta en ring i ett berg" så hade det varit värdelöst och totalt ointressant, därför har han (och jag) lagt in DETALJER som skapar ett djup och en mer levande och intressantare "berättelse".
SvaraRaderaJag tycker personligen "Idag ska jag gymma, sedan hem och plugga, ser melodifestivalen, sedan plugga och städa rummet! Imorgon ska jag ut och fika med min bästis, puss"-inlägg är värdelösa.
Folk som bloggar och lämnar fem meningar, är onödiga och tråkiga, visst, min blogg är ingen som man skummar igenom, utan något man kan sätta sig och faktiskt läsa.
ALLT är tolkningsfrågor, skulle utan problem kunna skriva lika långa och detaljerade inlägg i en positivanda, bara att jag inte ser det som positivt att man missar bussen och annan skit, min detaljrikedom skapar djupet och gör det hela läsvärt.
orka klaga på en blogg X) man skriver ju det man känner för att skriva.
SvaraRadera