hahah

GUUD, går alltid framåt och så, neråt på samma gång. Jag förstår inte VARFÖR det blev såhär dock, förstår inte anledning. Så kan man ju också säga om det mesta, INTE sant. När var det, kanske i början av September så var det så fly som det kunde bli. Hade börjat cykla varje dag, diskade varje dag, hade ordning omkring mig, gjorde allt jag skulle och så.

Kände mig uppspelt av att bara torka av en tallrik, att sätta sig ner med en jävla kopp kaffe var rena rama Julafton. Kunde köra lite avslappning med en bok, sån klassiker, Herman HESSE eller så, försökte läsa ut någon slags livsmening mellan raderna, bara utav NYFIKENHET.

Allt var på topp, kände harmoni, LYCKA och all sån skit. Kunde bara ligga i soffan och fundera, reflektera över minsta lilla skit och det kändes BRA, upprymd och varm i bröstet. Spelade ingen roll vad som än hände, kände mig så fresh. Tänkte inte mer på det, var bara glad över det, fortsatte som vanligt. Sen efter ett tag börjar man ju komma in på lite dåliga vägar. Kanske kunde tappa lusten under någon dag, började bara bli viljolös, SOM VANLIGT.

Ville inte göra någonting under dagen, får ångesteN^ över att jag bara slösade bort tiden, skönt. Slutade alltid med att jag satte på någon FET låt, lite feelgoodstil. Keep on fightin' så. Väller upp ny kraft inom sig, får tillbaka MENINGEN och fortsätter med det härliga. Till sist, någonting HÄNDER.

Konstigt att man inte förväntar sig annat, men helt plötsligt blev världen GRÅ. Pissade ut all lycka någon gång på vägen, hade sugit åt mig all färg i världen och använde sedan upp allting. Tillvaron blev grå, sitter där NU. Känns så FETT, inget ger en glädje. Skaffat mig en gitarr, lär mig ett par låtar, förvånar mig själv att jag kan, men känner inget. Började rita, lär mig någorlunda, märker att jag gör framsteg, känner INGET. Likgiltigheten slår SLINT.

Träffar nya människor, skaffar nya vänner, umgås och så, känner samma jävla LIKGILTIGHET. Blir inget annat än förbannad över allt dumt som folk gör, skäms över mig själv för att jag börjar ta del i deras aktiviteter. Innan var jag sån häftig, lonelywolf_dude66 som inte BEHÖVDE kontakt, nu söker jag den ändå, men verkar ändå inte känna skillnad. Försöker åtskilliga gånger att rycka UPP mig, försöker se det som bara någon period, går åt HELVETE.

Känner sig urlöjlig, försöker lura sig SJÄLV om att det är perfekt, när man KÄNNER meningslösheten i bakhuvudet. Spelar ingen roll vilka MÅL man sätter upp, känner bara hur de är PÅHITT för att undvika sanningen.

Tror jag ska börja med lite sån, andlighet, lite Orientaliskt så, kanske lite hallucigena droger, eller vad fan, meditation, kanske leder någonstans, reset:ar kanske hjärnan så man tappar INSIKTEN, det vore ju nåt, fan vilken grej asså.