Idag var det planerat att jag skulle vara närvarande på ett visst lunchmöte, skulle börja precis vid 12.30-tiden. Okej, inga problem, tänkte jag. Dra sig mot busshållsplatsen vid tjugo i, komma i god tid, slipper stressa. Är nästan framme, näästan. Tror minsann att jag hör någonting, kan det vara bussen som åker? Inte ens lönt att FÖRSÖKA, bara stampar till i marken och går sakta fram till tidtabellen.
Aja, kommer ändå en till snart.
AA, 20 minuter, är så SVINIGT jävla kallt att det inte är möjligt, svidduggar sådär. Man ser inte regndropparna, men det bränner fan som ren jävla syra på kroppen. Står och njuter i friska naturen i väntan på den jäveln. Försöker sova eller någonting för att passera tiden, står och blundar en bra stund, vaknar till och ger klockan en titt. ÅH, har gått hela TRE jävla minuter, finns ännu en evighet kvar att njuta.
Stänger av medvetandet ett slag och väntar.
Kommer till sist fram dit jag skulle, efter att ha fått stå upp, en sittplats är en njutning inte menad för mig.
Regnet börjar dra till, svider inte längre, regnet PISKAR. Springer över stan, blir röd i ansiktet, knallröd om näsan, håret blir GJORT av stripor.
Spektaklet skulle hållas på ett hotell, men var osäker på vilken våning det var. Ville inte gå in och skämma ut mig inför personalen, så jag ringde till en jag kände som redan var där, sände någon att visa vägen. Skönt, äntligen slut på jävlandet. Bara att sätta sig i värmen och äta god mat i vettigt sällskap.
Japp, öppnar dörren och blir pekad till mitt bord, innan jag ens hinner sätta mig hör jag en av mina bordskamrater viska HÖGT "asso, han ser för fan ut som en TJEJ".
Låtsas att jag inte hör, sätter mig ner och vill bara äta min mat ifred.
En röst kommer från min högra sida "jaha, du ska inte säga goddag eller någonting eller?"
Ticsen sätter igång, "aa hej.". Ser inte ens upp, och börjar äta min mat, kyckling.
Kan... kycklingen vara rå, RARE. ROSA. Tror att dessa as borde lära sig skilja på KO och FÅGEL. Inte så KUL att äta sin mat när man känner salmonella-bakterierna DANSA på tungan.
Äter ändå, försöker få någon slags njutning av stunden. Personen mitt emot mig måste lägga en kommentar, bara MÅSTE. "Har du lagt på några kilon? Du ser tjockare ut".
MEN FÖR I HELVETE, SOM EN VUXEN MÄNNISKA KAN DU VÄL I ALLA FALL BETE DIG.
Alla börjar småskratta sådär, ååh, vad roligt. Ilskan går till överslag, får såna RYCK i kroppen, räknar till 10.
Känner verkligen att det var nödvändigt att komma till mötet, jag minns inte ens varför. Fick sitta och lyssna på en jävla slyna gagga om sin konst. Så otroligt spännande att lyssna på något as som TROR att hon arbetar. Kanske ska lägga ner bronshammarN och göra någonting VETTIGT istället för att göra abstrakt SKIT.
Så jävla härligt, upp tills nu har min mobilräkning blivit betalad upp till en viss summa av en annan, så så länge jag höll mig under det så blev det inget plock i min plånbok.
Självklart gäller inte detta längre, och räkningen kommer. Var... en hel del, då. Frågar vad som FAN står på, då jag inte använder den ALLS.
"Ja, alltså. Det här BASBELOPPET ligger 700 kr, dårå. Berättade det klart och tydligt för dig när mobilen inskaffades, god natt".
Åh, aa. Tror det får räcka, räcka där. Blir en punkt på detta, överslag. Och fan inte ens hälften är sagd.
Hade dock trevligt idag, som omväxling. Efter mötet så träffade jag en god vän på stan, händer inte ofta. Inhandlade ett par FÄRSKA donuts, runt 10 st, faktiskt. Köper en vit choklad-mocca-latte-urin-kaffe, TAKE OUT. Sätter oss inomhus vid ett bord och bara pratar, pratar i flera timmar och NJUTER .
Blev ändå nog av allt pratande till sist, drog oss mot Konsum, blev bjuden på en Fanta. Tog med till McDonalds och kompletterade med en mellanpommes och en glass. NJÖT åter en gång och pluggade lite språk till detta. Gäller att vara globaliserad, internationell nu för tiden.
Gör så jävla ont i armen nu också, kommer i säng för sent. Skulle be dig dra åt helvete, men jag är för häftig för det idag.
Edit: Känner att ÅNGESTEN kryper fram, kanske inte skulle dragit i mig kaffelatte-blasket och donuts, eller pommes eller den där JÄVLA glassen.
Det är ta mig fan sånt här som sätter GULDkant på vardagen, när man har det bra för en gångs skull, så kommer STRAFFET några timmar senare tillsammans med insikten.
Tror jag får lägga mig och och FLY från verkligheten innan man ska till skolan igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar