Åh,

Har precis blivit GLAD, lycklig. Pirrar lite smått i magen, finns ingen klump i bröstet eller oroliga tankar. Fy fan, säger jag. Finns ingenting värre.
När jag vaknar upp i morgon? Åh, kommer bli riktigt bra kan jag tänka mig, acneanfall, försovning, ÄCKLIG frukost eller någonting i den stilen.
Aja, det är bara att bita IHOP och dra till JOBBET. Råkar köra mot RÖTT, dunkar in i en bil, glömmer bort någonting viktigt, sen att vanligt folk är runt omkring och sprider glädje är ju också kul.

Kommer hem, ser sig i spegeln. INSER hur jävla äcklig man egentligen såg ut, får ångest över hur jävla ful man är.
Ledsen, vill köpa en helt ny jävla garderob, gråter över hur mycket pengar man har spenderat på sina kläder, och det är bara SKIT. Lär sig aldrig heller.
Är trött, lägger sig och vilar. "Aa, tar en halvtimma sådär".
Vaknar TRE timmar senare, hoppar upp, blir förbannad på sig själv, somnar en stund igen.

Mår dåligt för att man bara slösar bort sin tid, sätter sig för att göra någonting PRODUKTIVT, KREATIVT.
Studera lite, kanske rita en bild, tänka ut lite nya framtidsplaner.
ALLT GÅR ÅT HELVETE.
Kommer till insikt om hur jävla meningslöst det är.
Tar ett BAD, borstar tänderna, för att sedan avsluta natten försjunken i gamla Arkiv X-avsnitt medan de åh-så positiva tankarna virvlar i huvudet.

Känns bra, bara att VÄNTA på skiten, kan inte ens njuta av den lilla stunden jag har i denna... FRISTAD.

Sen så undrar jag vad FAN det är för fel på folk som går i MITTEN av trottaren. Alltså, för FAN. Alltid lika kul att komma där med cykel, försöker bara glida förbi. Nej, nej. Fotgängaren går först, ska ta upp hela jävla vägen. Okej då, får köra med ringklockan.
Va? Hörs såklart inte, får stanna till med cykeln. Ringa IGEN. Jävlar vilket liv det blir, man är OTREVLIG, sån lufs "FLYTTA UR VÄGEN". Sån ses man som ungefär. När man väl har kommit förbi så är man ett snäpp gladare på köpet och man cyklar iväg mot nya fotgängare.
Vad jag inte skulle ge för lite mod att bara kicka till någon jävel ibland, så de LÄR sig.